"En olösbar ekvation"

Heroin användes likt många andra droger(kokain, amfetamin) som läkemedel till en början. Man lanserade heroin första gången 1899 som ett läkemedel för dem som var beroende av morfin. Heroin används inte längre i svenska sjukhus men nu finns det ett annat "läkemedel" för opiat missbrukare, en oval vit tablett som i Sverige heter Subutex. Subutex vars aktiva substans är buprenorfin är ganska lätt tillgängligt och säljs på gatan för 200-400 kronor styck. Många kommer i kontakt med heroin genom just Subutex så när ska myndigheter förstå att droger inte ska bekämpas med andra droger. Det är för mig en olösbar ekvation.

Visst finns det personer som med lite hjälp av Subutex blivit drogfria men tabletten avslutar inte bara kapitel utan skapar även nya. Den är lika mycket en gångbro till att bli drogfri som en rak och kort gångbro till beroendet.

Hazzano

Den enskilde har ett ansvar & samhället ett annat

Jag hatar att försöka lägga mig för att sova när jag inte känner mig redo att däcka direkt. När jag ligger i sängen och det tar tid att somna far en massa tankar omkring i huvudet. Majoriteten av tankarna är relaterade till mitt missbruk och det är oftast då som jag inser vem jag kommit att bli. En vilsen och rädd ung kille med ett ansvar som är livsavgörande. När jag ligger där i sängen blir jag varm i kroppen av alla tråkiga känslor vilket resluterar i att jag inte kan sova. Ena sekunden kan jag ligga i sängen djupt "nere" i mina tankar för att i nästa sekund spärra upp ögonen när verkligheten knackat på dörren. Därför tittar jag alltid, bokstavligen alltid, på TV innan jag somnar. Oftast är TV:n fortfarande påslagen när jag vaknar.

Forsättningsvis kan jag berätta om en grabb. En liten kille som för ett par år sedan var en kompis till min lillebror. En liten kaxig grabb med grymt rolig humor. Han är tre år yngre än mig och när man var ung så umgicks man sällan med folk som var så pass mycket, eller lite, yngre än sig själv. Han flyttade från mitt område och vi blev för varandra främlingar. Samma person kom jag att umgås med några år senare och vi umgicks med knark som gemensam nämnare. Den här killen började missbruka narkotika mycket senare än mig men har redan nått knark kedjans slutstation, nämligen heroin och spruta. Socialen har varit medveten om dennes utveckling och slussat iväg grabben på diverse behandlingshem genom åren dock utan resultat.

Behandlingshemmen i vårt avlånga land är riktigt keffa. En paus i knarkandet för dem flesta. Vissa forsätter knarka även i hemmen och med hjälp av dum personal och trix manipulerar man alla möjliga drogtester. Grabben som en gång var som vilken kille som helst hamnade på ett hem då han fortfarande "bara" missbrukade cannabis, han blev på behandlingshemmet rumskamrat med en erfaren heroinmissbrukare. Den sociala matematiken får ni stå för själva.

Avslutningsvis vill jag tacka för kommentarerna jag fått och jag hoppas min blogg kan krossa eventuella fördomar om den stereotypiska knarkaren. Alla är olika, alla har en egen historia.

Hazzano

Första gången

Jag är arg, jag har precis avslutat en diskussion med min mamma. Hur den kvinnan lyckas med så få ord att göra mig så jävla förbannad är för mig en gåta. Jag var tvungen att avreagera mig så jag åkte på en biltur, fort som fan, med hög musik. Det funkade absolut -inte.

Jag har tänkt dela med mig av ett minne. Min första erfarenhet av knark. Jag var vid tillfället 16 år gammal och var med några polare på väg till ett gymnasiedisco nere i city. Vi hade dagen innan, i skolan, samlat in lite pengar för att köpa hash. Vi gömde oss bakom ett dagis och ställde oss i en ring, de som tidigare hade rökt på bråkade om vem som skulle få tända jointen. En joint som jag än idag minns som den största någonsin. Meckaren tänder sa den mest erfarne och tog god tid på sig.
Att mecka är att smula ner hacsh i tobak, därav "meckaren".
Jag fick jointen till slut och glöden var sne, jag rökte, hostade, rökte igen och ansträngde mig lite extra för att bli hög. Det blev jag inte. Man blir inte hög första gången sa man men jag inbillade mig dock att jag var hög och försökte se så "fucked up" ut jag kunde.

Dem grabbarna som stod i den ring där jag rökte min första joint lever idag olika liv. Så vitt jag vet är det bara jag och en till som fortfarande missbrukar narkotika. Det är bara jag av dem killarna som valt att läsa vidare på högskola. Vi har alla gjort våra egna val och vi är själva ansvariga för dem. Jag skyller inte på något eller någon utan jag har själv satt mig i denna odrägliga situation och jag måste själv ta mig ur den. Men jag vet att jag har styrkan, jag tror på mig själv men det är dock ett problem att jag resonerar så. Eftersom min tilltro på mig själv är så pass stor så tror jag även att jag kan sluta med dumheterna när jag så väl måste och ännu har ju ingen skada skett. Men jag är rädd för att det kanske inte är så, att jag är lika svag och mänsklig som dem "riktiga pundarna" är och har varit. Att styrkan inte finns och jag aldrig kommer att kunna sluta helt.

Hazzano

En lyckad men misslyckad dag

Välkommen in i världen du troligtvis aldrig fått smaka av. Jag har i och med den här bloggen tänkt ge er en liten inblick i ett kaotiskt liv vars avsmak förhoppningsvis ska ger er en ökad kunskap i det jag valt att fokusera mitt bloggande på. Jag kommer alltid att förbli anonym för er läsare men för att ge er lite information om mig själv kan jag berätta det att jag är en blatte, eller invandrare om ni så vill, mellan 20-25 år gammal och studerande. Välsignad med ett manligt kön, japp så är det.

Idag var en ovanligt vanlig dag ur ett normalt perspektiv. Vaknade, jobbade och träffade några vänner. Nu sitter jag här på en oskön stol framför datorn. Idag var även en lyckad dag, trots att den ur en annan syn var ett misslyckande. Jag hade tänkt genomföra en drogfri dag idag men med mörkets sakta infallande stod jag inför ett dilemma. Som så många gånger förr. Vem ska jag ringa? Vad ska jag fixa? Har jag pengar? En sista gång, sen är det slut, tänkte jag.

Jag har rökt cannabis, till och från, i snart fem års tid. Jag har knaprat extazy, sniffat tjack och käkat alla möjliga olika benso tabletter. Jag har använt kokain och alla möjliga olika opiater som heroin och morfin. Jag har i stort sett missbrukat dem flesta droger som marknaden har att erbjuda.

I dag förblev en drogfri dag. Men det var inte mitt samvete som jagade ikapp min lust utan bristen på droger i stan fick mig att klara dagen från att knarka.

Detta, droger, är vad min blogg kommer att cirkulera kring. Min kamp i att försöka få ett slut på något som jag älskar.

Hazzano