Den enskilde har ett ansvar & samhället ett annat
Jag hatar att försöka lägga mig för att sova när jag inte känner mig redo att däcka direkt. När jag ligger i sängen och det tar tid att somna far en massa tankar omkring i huvudet. Majoriteten av tankarna är relaterade till mitt missbruk och det är oftast då som jag inser vem jag kommit att bli. En vilsen och rädd ung kille med ett ansvar som är livsavgörande. När jag ligger där i sängen blir jag varm i kroppen av alla tråkiga känslor vilket resluterar i att jag inte kan sova. Ena sekunden kan jag ligga i sängen djupt "nere" i mina tankar för att i nästa sekund spärra upp ögonen när verkligheten knackat på dörren. Därför tittar jag alltid, bokstavligen alltid, på TV innan jag somnar. Oftast är TV:n fortfarande påslagen när jag vaknar.
Forsättningsvis kan jag berätta om en grabb. En liten kille som för ett par år sedan var en kompis till min lillebror. En liten kaxig grabb med grymt rolig humor. Han är tre år yngre än mig och när man var ung så umgicks man sällan med folk som var så pass mycket, eller lite, yngre än sig själv. Han flyttade från mitt område och vi blev för varandra främlingar. Samma person kom jag att umgås med några år senare och vi umgicks med knark som gemensam nämnare. Den här killen började missbruka narkotika mycket senare än mig men har redan nått knark kedjans slutstation, nämligen heroin och spruta. Socialen har varit medveten om dennes utveckling och slussat iväg grabben på diverse behandlingshem genom åren dock utan resultat.
Behandlingshemmen i vårt avlånga land är riktigt keffa. En paus i knarkandet för dem flesta. Vissa forsätter knarka även i hemmen och med hjälp av dum personal och trix manipulerar man alla möjliga drogtester. Grabben som en gång var som vilken kille som helst hamnade på ett hem då han fortfarande "bara" missbrukade cannabis, han blev på behandlingshemmet rumskamrat med en erfaren heroinmissbrukare. Den sociala matematiken får ni stå för själva.
Avslutningsvis vill jag tacka för kommentarerna jag fått och jag hoppas min blogg kan krossa eventuella fördomar om den stereotypiska knarkaren. Alla är olika, alla har en egen historia.
Hazzano
Forsättningsvis kan jag berätta om en grabb. En liten kille som för ett par år sedan var en kompis till min lillebror. En liten kaxig grabb med grymt rolig humor. Han är tre år yngre än mig och när man var ung så umgicks man sällan med folk som var så pass mycket, eller lite, yngre än sig själv. Han flyttade från mitt område och vi blev för varandra främlingar. Samma person kom jag att umgås med några år senare och vi umgicks med knark som gemensam nämnare. Den här killen började missbruka narkotika mycket senare än mig men har redan nått knark kedjans slutstation, nämligen heroin och spruta. Socialen har varit medveten om dennes utveckling och slussat iväg grabben på diverse behandlingshem genom åren dock utan resultat.
Behandlingshemmen i vårt avlånga land är riktigt keffa. En paus i knarkandet för dem flesta. Vissa forsätter knarka även i hemmen och med hjälp av dum personal och trix manipulerar man alla möjliga drogtester. Grabben som en gång var som vilken kille som helst hamnade på ett hem då han fortfarande "bara" missbrukade cannabis, han blev på behandlingshemmet rumskamrat med en erfaren heroinmissbrukare. Den sociala matematiken får ni stå för själva.
Avslutningsvis vill jag tacka för kommentarerna jag fått och jag hoppas min blogg kan krossa eventuella fördomar om den stereotypiska knarkaren. Alla är olika, alla har en egen historia.
Hazzano
posted by hazzano | 12:15 PM
2 Comments:
Mycket skönt inlägg mannen.. Känner igen mig oerhört mkt i det du säger. Du är en skön filosof.. Fortsätt med det fina skrivandet!!!
Vi alla kämpar med våra liv, mer eller mindre, vissa har de lättare – vissa har det svårare! Blir så förbannad på dig fast än jag inte känner dig.
Jag vet att du har försökt sluta, jag vet att det är enklare sagt än gjort. Men snälla försök att sluta knarka, tänk på din mamma varje gång du e på väg att bli hög. Du krossar många hjärtan....
Post a Comment
<< Home